Volontär i Bolivia

Tiden går bara fortare och fortare känns det som. Halva min tid på CIDIC har nu fortlöpt och det känns som att jag just har startat.

Tillsammans med Don. Martín har jag fortsatt måla väggar och tak i CIDIC-centret, men nu är vi snart färdiga med det! Vi har haft väldigt tur med vädret, och har inte ofta blivit avbrutna av regn, vilket har gjort att arbetet gått smidigt. De senaste dagarna har vi övergått till att måla saker som barnen på centret har mer direkt glädje av - vi har målat spelet twister på centrets innergård, och även två varianter av ”hoppa hage”. Det känns kul med lite mer färg på innergården som lyser upp, och barnen har redan visat ett stort intresse i spelen!

Förra veckan hade jag en extra ledig dag från arbetet med anledning av ”stilla veckan”, som firas innan påsk. Traditionsenligt brukar Bolivianer vallfärda till Copacabana - En stad som som ligger 155 km utanför La Paz, under den här tiden. Jag och Everth, en arbetskollega på CIDIC, tänkte först vandra dit, men pga. oroligheter på vägen till följd av protester mot ett eventuellt brobygge bestämde vi oss för att ta vårt pick och pack till Incaleden istället. Det var verkligen en upplevelse utöver det vanliga, då vi började vandra uppe bland kalla bergen och på bara två dagar hade nått de varma och myggtäta djunglerna, och däremellan passerat ett flertal vattenfall, cooperativa gruvor, floder, otroliga utsikspunkter, djuruppfödare och lokalinvånare. Än en gång blev man påmind om den otroliga mångfald som Bolivia har att erbjuda den äventyrslystna, och när vi nådde campingen i slutet av dagen kände jag att jag gärna skulle gått längre än tre dagar. Det får bli en annan gång helt enkelt, Incaleden är lång och efter min tid som volontär på CIDIC kommer jag ha mycket tid att kunna se mig omkring!

Den 4/4 passade jag även på att ta mig till fotbollsstadion i La Paz för att hejja på Bolivias populäraste lag ”The Strongest” (Los tigres som de också kallas), när de mötte Sao Paolo. Det var en jämn kamp och båda lagen spelade väldigt väl, men det kanske mest intressanta var med vilken energi och inlevelse Bolivianer ger sig in i sporten. Fotboll är närmast en religion för många Bolivianer, och jag tror inte det det är utan en stor del sanning många sjöng med i hejjarramsan om att ”Tigre, tú eres mi vida”. Det var kul att se alla så glada och förväntansfulla, och efter att The Strongest vunnit med 2-1 var alla förståts helvilda, även Everth, som är en sann fotbollsfantast.

Carla, en doktor på CIDIC, som jag bor hos under min vistelse här, bjöd ut mig en kväll denna veckan för att spela squash med några av hennes kompisar. Jag hade aldrig spelat det förr, men kom väldigt snabbt underfund med att det är väldigt kul!.. och väldigt farligt om man inte kan alla regler. Jag var ett antal gånger nära att slå bollen direkt på mina motståndare, men allt gick väl och det var ett väldigt bra avslut på en lång arbetsdag.

Den 5/4 deltog såväl barnen som ungdomarna i workshops, som utformats och givits av socialarbetarna på CIDIC. Temat var ”Yo y los demás” och det generella syftet var att få barnen att fundera över och känna stolthet över sitt ursprung. Först fick de se en film som porträtterade två personer som valt att leva ett modernt liv med två helt olika livsperspektiv, där en valt att förkasta sin härkomst och sin familj och den andra å sin sida valt att visa respekt och tacksamhet. Efter filmen fick barnen reflektera över vad de ansåg var bra och dåligt med de olika synsätten och de fick diskutera om hur de ser på sin egen härkomst.

 

Även om det hänt mycket kul på och utanför CIDIC så är det ändå en sak som tar emot. Alejando, en långtidsvolontär på CIDIC som kommer från Bolivia, men har arbetat i Sverige under många år, åker tillbaka till Sverige nästa vecka för att hälsa på sin son under tre månader. Alejandro har varit ett stort stöd för såväl mig som de tre volontärerna från Vimmerby folkhögskola som var här tidigare och inte minst en enorm tillgång för alla barnen och ungdomarna, då han under sin volontärstid har ägnat mycket tid åt att hjälpa dessa med läxläsning. Han har alltid varit väldigt positiv och hjälpsam och han kommer vara saknad här på CIDIC av mig och alla andra. På CIDIC serverades det tårta och Alejandro fick ett par avskedspresenter för att ta med sig till Sverige som minne av alla arbetskollegor.

Det var allt för den här gången! Jag har fått ett nytt arbetsschema som ska gälla en månad, och kommer arbeta i köket såväl som med att hjälpa barnen med skolarbete! När jag får tid igen så ska jag skriva om det och fortsatta äventyr utanför jobbet! Hej då så länge