Volontär i Bolivia

Mina mål med den här resan var att få en större förståelse hur världen fungerar. Varför existerar fattigdomen? Vad är det som håller de fattiga länderna tillbaka från att utvecklas? Jag vill sätta ett ansikte på fattigdomen och träffa de lidande människorna.

Under den här veckan har jag summerat människors liv som snart kommer komma ut på Cidics hemsida inom kort. Jag skriver om familjer som jag faktiskt har träffat här på Cidic. Jag skriver bland annat om barnen jag jobbar med på dagiset och deras familjers historier.

En sak som jag hört här borta om och om igen som gör mig mycket ledsen är hur utnyttjade kvinnorna blir. Flera kvinnor blir offer för outbildade, okunniga, sjuka män som behandlar dem dåligt på ett eller annat sätt. Jag hör historier minst en gång i veckan på nyheterna eller från organisationen om kvinnor som blivit våldtagna eller misshandlade av män.

Detta är en ond spiral! Barnen som växer upp i de här familjerna ser de här hemskheterna och ser det som en normal sak att kvinnorna är underställda männen och kan behandlas hur som helst. Den här spiralen kan inte brytas såvida landet inte lyfter sig från sin fattigdom, får utbildning och lär sig mer om livet och hur det fungerar.

Många kvinnorna som bor i de fattigare områdena i "El Alto" är ensamstående. Skilsmässor är mycket normalt här borta, det är normalt att männen skaffar nya familjer och fruar. Med en lön på 30-100 kr dagen och barn fungerar det inte att vara ensamstående! Det vanligt att se barn som går runt på gatorna och tigger, eller som säljer saker så att deras familjer ska kunna ha råd med mat. Arbete är också den vanligaste anledningen till varför barnen hoppar av sin skolgång, de måste jobba för att familjen ska kunna få ihop det ekonomiskt.

Tack vare Cidic och Handihand har många familjer en chans att ta sig ur fattigdommen och bryta en mycket destruktiv trend. Fattigdom medför mer problem än hunger, även ett psykiskt lidande som skapas utav våld i och utanför hemmen.

Jag skulle vilja tillägna detta inlägget till en familj som har en hemsk historia. De har inga faddrar, och utan faddrars hjälp kommer de aldrig kunna få drägliga liv, barnen kommer antagligen att börja jobba snart.

 

Mamma Flora fick tre barn med en man. Mannen skilde sig från Flora, flyttade till Chile och skaffade en ny familj. Mamma Flora skaffade en annan man och flyttade ihop med honom.
De två första barnen mamma Flora fick med den första mannen var gamla nog att flytta hemifrån, men den yngsta av de tre barnen, Tationa, flyttade med mamman till den en nya mannen mamman träffade.
Då mamma Floras yngsta dotter Tationa var 17 år, ville hon resa till Chile for att hälsa på sin pappa. Hon reste ensam och blev våldtagen i Chile, hon blev ärrad for livet. Efter att hon blev våldtagen fick hon ett barn, 17 år gammal..
Tationa flyttade med sitt nyfödda barn in med sin Mamma Flora och mannen i La Paz. Mamma Flora och mannen fick tre nya barn tillsammans och hade ont om pengar. Mannen började dricka mer och mer och flyttade ut på gatan för ett liv som alkoholist.

Nu var det bara mamma Flora, hennes tre barn och Tationa som också hade ett barn. De hade inte råd!

Mamma Flora blev en dag erbjuden ett jobb av sin granne samtidigt som hon skulle resa till Chile, hon skulle ta med sig ett paket. Hon hade ingen aning om vad det var, men för att överleva tackade hon ja till att ta med paketet. Väl i Chile väntade polisen och arresterade mamman. Paketet innehöll droger. Mamman sitter idag i fängelse utan pengar till en advokat för att bevisa sin oskuld.
Dottern Tationa är idag 19 år gammal, hon tar hand om sitt barn och sin mammas tre barn.

Vi var på hembesök hos familjen. Då vi gick upp till deras hus för att kolla hur de mådde var den 19 åriga Tationa ute och jobbade.

Hon har bara ströjobb. Hon säljer böcker, gör tegelsten uppe i bergen och tvättar. Vissa dagar får hon inte in mer än 10-15 bolivianos eftersom familjerna som anställer henne utnyttjar hennes desperation och behov av pengar. Då vi gick till barnens skola där de går hade alla uniform utom Floras tre barn. De hade inte råd med uniform och material till sin skolgång. Ingen av barnen har faddrar och deras situation är desperat.
Inne i deras hus visar en av döttrarna oss runt. Fem stycken bor där, golvet är av lera, de har ingen värme eller elektricitet. Alla delar på en säng som inte är mer an 90cm bred. Allt är misär. Huset är inte mer än 10-15 kvm.

En av de tre döttrarna till mamma Flora berättar för oss att deras farmor meddelat att deras far blivit knivhuggen till döds ute på gatorna. Hon berättar också att de saknar sin mamma väldigt mycket.

Eftersom familjen bor en bra bit från Cidic Center och inte har råd med buss, som kostar 1,5 Bolivianos per resa (ca 1,5 sek), kan de heller inte få hjälp med sina studier från personalen på Cidic som bedriver läxhjälp. Barnen till Mrs Flora är idag 12, 10 och 5 år gamla. Tationa är 19 år, har ett barn och är alldeles för ung för att ta ett sånt här ansvar.
Hon måste gå i skolan och få en framtid hon också!


Jag känner mer och mer att vi bor i en bubbla i Sverige. Det här är verkligen en kalldusch och en nyttig resa.