Volontär i Bolivia

Jag ligger här på min säng och funderar på vart tiden tog vägen. Det är nu fyra dagar kvar tills jag åker till Sverige och jag har smått börjat att packa och städa lägenheten, då jag packat och rensat har jag hittat papper och annat från de första dagarna här i La Paz och jag kunde inte hjälpa att tänka på hur snabbt allt gått. För ungefär sex månader sedan låg jag här med min dator i samma säng och skrev en presentation på bloggen om mig själv, nu är det strax tid att ta adjö.

Jag känner att mina nerver inför vad som väntar mig i Sverige börjar kännas, känns lustigt att ha mer resfeber för att återvända till Sverige än vad jag hade innan jag kom hit, kanske för att innan jag kom hit visste jag vad jag skulle göra under ett halvår. Jag är i alla fall mycket tacksam för den här perioden och jobbet jag haft i La Paz på Cidic och Hand i Hand.
Att kunna resa från allt i Sverige till ett annat land för att göra något annat ger perspektiv. Härifrån har jag i lugn och ro kunnat fundera på saker som vad jag vill göra i min framtid och andra problem jag hade i Göteborg. Att känna den här hemlängtan jag känt det senaste är jag säker på att det är något väldigt bra också, den ger mig kraft att utvecklas och göra det jag vill göra när jag kommer till Göteborg.

Jag har i alla fall utnyttjat mina lediga dagar jag fick och åkte iväg till Cochabamba, jag såg både Villa Tunari och storstaden Cochabamba.

 

Jag började min resa med två dagar i Villa Tunari. Villa Tunari var en mycket lugn by som låg mitt i djungeln, byn korsades av en stor flod och allt var så lugnt och harmoniskt! Precis vad jag behövde de sista dagarna i Bolivia känner jag. Jag åt god mat, gottade mig i solen och kollade på djuren i djungeln. Det roligaste med resan i Villa Tunari var aporna jag träffade.
Samma dag som jag skulle åka till Cochabamba gick jag upp tidigt på morgonen för att ta en lång promenad på ett reservat jag blev rekommenderad där det tydligen skulle finnas apor. Jag gick i ca. en timma tills jag kom upp till en utkiksplats med utsikt över hela byn, helt underbart. Det började röra sig uppe bland grenarna och aporna började närma sig på tryggt avstånd. Jag satte mig ner och bara kollade på dessa underbara varelser. Tillslut av min förvåning kom de ner till mig mycket nyfiket (jag blev lite rädd), de satte sig som bebisar, hopkrupna, och observerade mig på ett säkert avstånd. Till slut tog en apa modet till sig och gick fram till mig och klämde ner sig i min famn, apan ville ha en kram, helt underbara djur!!

 

 

I centrala Cochabamba var det lite som jag hade väntat mig, en stor stad fast lite varmare. Jag fick träffa mina vänner där och jag fick visat massor med fina saker för mig. Jag själv är inte en människa som är överförtjust i städer när jag reser, men resan var värd bara för att jag fick träffa mina kära kompisar.

 

När jag kom hem på torsdagen till Llojeta var det rivstart, på fredagen hjälpte jag till socialarbetarna att förbereda inför födelsedagskalaset som var på Lördagen. Det blev jättefint med presenter, clowner och massor med god mat. Jag lagade mina special köttbullar a la Kalle och gjorde Tsatsiki till föräldrarnas födelsedagsfirande (uppskattat)!

 

Det är inte bara mina resnerver som börjar märkas, jag har massor med saker att göra innan jag åker hem. När jag packade min väska idag märkte jag att jag absolut inte kommer att kunna få med mig allt! Vete fanken vad jag ska göra, typiskt. Jag vill ta med mig mina fina minnen som tex. en lampa som jag gjorde med barnen uppe på Llojeta och andra hårda saker, samtidigt ska jag ta med mig presenter till ca 17 personer hemma i Sverige, suck.. får se hur detta ordnar sig.

Imorgon och på tisdag ska jag förbereda mig inför min avskedsmiddag som jag ska laga till alla människor uppe på Llojeta. På Tisdag eftermiddag ska jag träffa och lära känna min fadderbarns familj, på onsdag förmiddag ska jag ge tårta till alla barnen och på eftermiddagen ska jag ha min grillning och tack för alla i personalen på Llojeta, phew. Kommer bli tungt, men jag känner att det är viktigt med ett gott avsked. Slutligen ska jag packa allt jag har på torsdagen, gå ut med mina kära Bolivianska vänner för att slutligen klockan 08:00 på fredagen åka hemåt till Göteborg!

Jag vet inte om det kommer att vara mycket tid över för mig att skriva ett ordentligt inlägg, därför tar jag ett gott adjö till er alla här och nu, jag vill tacka er alla faddrar och bidragsgivare för det ni stödjer här borta. Jag har under det här halvåret sett vad pengarna går till och det skulle inte gå utan er hjälp. Det har varit helt underbart att se att Hand i Hand och Cidic för goda saker för donationerna som ges, och för detta skulle jag även vilja tacka Hand i Hand och Cidic, med de goda ambitionerna och viljan som ni har gör ni verkligen en skillnad..

Tack och hej! Bockar och bugar för allt.