Volontär i Bolivia

Nu har jag snart varit i La Paz i 2 veckor och det är otroligt många nya intryck som sköljt över mig under dessa dagar…

Först och främst vill jag säga hur underbart vacker staden är, Stod högt upp i bergen och kikade ut över hela La Paz. Trodde aldrig något skulle slå synen av Grand Canyon i USA men detta var snäppet bättre. Det ser ut som staden ligger nere i en dal helt omgiven av berg där du även kan skymta snö högt upp på vissa bergstoppar.

Som vanligt när man kommer till ett nytt land och faktiskt ett nytt hem där man ska bo de kommande månaderna är det otroligt mycket att ta in och vänja sig vid. Och då man ska volontär arbeta blir det helt plötsligt ännu mera att anpassa sig runt.

De första dagarna var jag på hembesök hos familjer som ingår i CIDIC och fick se hur de bodde. Jag skulle önska att jag kunde skriva ner alla intryck av detta men inget jag skriver skulle göra de rättvisa. Jag träffade familjer som kämpar varje dag för sin och sina barns existens, människor som varit med om så fruktansvärt mycket och ändå står framför mig med hopp i ögonen och mod i hjärtat. Som blir så glad när man kommer att de ler ett sådant där riktigt leende som kommer inifrån, dessa leenden man inte längre tar för givet att se från någon man aldrig träffat förut, speciellt när man är bosatt i en av Europas stressigaste städer.

Jag beundrar dessa människor så fruktansvärt mycket, de får mig att se på mitt eget liv i andra ögon. Men jag beundrar även alla ni faddrar där ute. Vilket otroligt stort hjärta ni har, jag skulle vilja berätta för er vilken skillnad det är för ett barn som har en fadder mot en som inte har det. Hur detta faktiskt förändrar hela barnets och även familjens liv. Jag tror inte ni inser att vad ni gör är så otroligt mycket större än ni någonsin kan förstå. Många gånger är ni det där hoppet jag såg i deras ögon, deras drömmar som inte behövde slockna utan fick nytt liv igen och en ny tro och glädje för ett bättre liv där borta i horisonten.

Många av er har inte ens träffat ert fadder barn och inte heller sett hur dom bor eller lever. Trots detta öppnar ni upp era familjer och hjärtan till någon som är bosatt på andra sidan världen och inte vart lika lyckligt lottade att vara född i “rätt” land. Detta är för mig beundransvärt och ger hopp om en bättre framtid.

Även att läsa och översätta fadder brev är mycket berörande. Tid som läggs ner och ord som skrivs som för alltid kommer finnas i ert fadder barns hjärta. Ni blir ju faktiskt en andra familj för detta barn.

Jag skulle vilja beskriva med ord skillnaden mellan familjer som har faddrar och de som inte har det. Denna skillnaden är så enorm, att jag mer än något annat önskar jag kunde ge en fadder till vartenda barn jag besökte, innan detta hopp slocknar ur deras ögon.

Med detta vill jag även säga att alla dessa sponsorer som skänker pengar för att verksamheten ska kunna gå runt och dessa familjer ska få en bra framtid och en stabil grund att stå på i livet, även ni är livsviktiga och beundransvärda. 

Detta första inlägg skulle handla om så många nya intryck av Bolivia och hela verksamheten. Men det får vänta. Idag vill jag bara skriva ett otroligt tack till alla dessa underbara faddrar och sponsorer, om ni visste vilken skillnad ni gör i en annan människas liv. 

Emelie Lundberg