Introduktion av Bolivia, La Paz och mitt arbete
Jag blir upphämtad av en anställd från organisationen Cidic. Hon försöker förklara för mig hur man tar sig fram genom staden via "mini bussar" i La Paz. Jag fattar "nada", det är så många gator, så många kvarter som ser nästan likadana ut här, och det är inte till min fördel att jag inte kommer ihåg namn. Kom ihåg att allting är på spanska/castellano också!
Vi kommer fram till centret i La Paz nära "El Alto", det är högt upp och jag får förklarat för mig att ju längre upp man bor, ju fattigare är man. Många av hyddorna som de fattiga bor i är illegala hus, de får alltså inte bo där. Detta pga. den ostabila grunden. Grunden som husen står på består till mestadels av lera och småsten. Under regnperioden som är nu är det många byggnader som fallerar och ramlar ner från höjderna. De fattiga riskerar även av bli av med sina hus av staten utan alternativa hem.
(En bild från Cidics centra i La Paz)
Väl inne i Centret får jag möta ytterligare en chef på Cidic som tar mig in i ett rum för möte med några anställda, hon berättar lite om organisationen och människornas situationer i de fattiga delarna av La Paz.
Fakta som jag reagerade väldigt starkt på är att ca 6 av 10 kvinnor har blivit utsatta för sexuella övergrepp, och knappt några anmäler händelserna. En av anledningarna kan vara skam, en annan är att de fattiga inte har det så lätt då de ska upprätta en anmälan.
När man går in till polisen och ska upprätta en anmälan får du för det första ta med dig egna papper som polisen ska skriva på. Polisen här i La Paz förklarar det som att arbetsgivaren inte betalar för deras papper, och de tänker inte ta pengarna från egen ficka. Om du inte kan betala dem även om du har med egna papper kan det ta MYCKET lång tid. I värsta fall ber de dig att återkomma under morgondagen eftersom de stänger för dagen, du blir prioriterad sist. Om du istället går in till polisen och betalar 20 bolivianska pesos och ber dem upprätta en anmälan gör de det direkt. Fattiga har inga rättigheter!
20 Pesos motsvarar en fattig människas dagslön i La Paz, och det har de fattiga inte råd att lägga ut för en polisanmälan. Detta är så destruktivt för hela samhället, det råder laglöshet i de fattiga delarna!
Tänk er en ensamstående kvinna som måste slita varje dag i säkert 8-12 timmar med ett lågbetalt arbete utan någon arbetsrelaterad säkerhet, försörjer kanske fyra barn och har varit med om sådana här hemskheter. I min värld existerade inte det här förrän nu, och det gör ont.
(Exemplet är vanligt förekommande eftersom många män väljer att skaffa ytterligare familjer och lämnar mödrarna ensamma med barnen).
(En utsikt som slår allt långt uppe på bergen i La Paz)
Efter mitt möte med personalen från Cidic beger jag och två anställda på Cidic oss upp till de fattiga delarna, vi besöker två familjer den dagen.
Det jag reagerade på med en av familjerna var att de bodde i en kåk med endast väggar och tak. De hade inget rinnande vatten, ingen el och alla tre barnen och mamman hade problem med märken över hela kroppen. De bodde förmodligen i en hydda med ohyra. De hade inte råd med mediciner och tog istället citron på såren för tillfällig lindring. Två av barnen gick en utbildning i grundskolan, och för att kunna betala jobbade mamman med ett lågavlönat skrapjobb som försäljare på dagarna.
Det vi gjorde på hembesöket var att kolla hur familjen mådde, hur deras hälsa var, vad som hände i deras liv, hur barnens studier gick och mycket mer. I början då vi pratade hade mamman modet uppe och var mycket glad, men ju mer hon berättade om hennes familj och deras problem, ju mer ledsen blev hon, hon brast ut i gråt och det var mycket rörande att se.
En av de tre barnen hade en fadder, när vi skulle lämna sa mamman "mycket tack till dig och alla faddrar" och gav mig en kram. Jag skulle vilja förmedla den kramen till alla läsare.
Jag skulle också vilja tillägna ett stort tack till alla faddrar och alla som stödjer Cidic och Handihands projekt. Utan er hjälp kanske barnen till den här familjen inte ha en möjlighet att gå i skolan, en chans att kunna göra något med sina liv. Det skulle fortsätta som en ond spiral, och fattigdomen skulle växa. Men på sikt har förhoppningsvis den här och fler familjer en chans att klara det hårda fattiga livet i La Paz.
Har ni några frågor till mig om vad som helst eller synpunkter, skriv en kommentar!
Mer information om handihand och Cidics projekt kan läsa på:
http://www.volontaribolivia.se/cidic-16476247
http://www.handihand.org/
Man blir gråtfärdig när man ser hur elendigt de bor. Tack för att du delar med dig det du möter därnere och jag kommer följa ditt arbete i bloggen.